Det var en gång för länge sedan...

...för se så där en två tre dagar sedan, som den lilla Mörten Ragnhild simmade runt intet ont anande i sin lilla sjö någonstans i trollskogen. Vad Ragnhild inte visste då var att hon snart skulle råka ut för något hon inte ens kunnat drömma om ens i sin vildaste fantasi!!  

Ragnhild hade en pojkvän, han hetter Ragnar. Alla de andra Mörtarna tyckte att Ragnhild och Ragnar var ett förtjusande litet par, och hoppades förtvivlat att de snart skulle yngla av sig och utöka antalet Mörtar i Trollskogen.

(Alla vi andra vet ju att Mörtar är ingen rolig fisk sort, goda är de inte heller. Så att de ynglar av sig värre än ogräs växer i trädgården gör inte saken bättre.) 

Men hur som hellst...den här dagen när Ragnhild simmade runt och sjöng "havet är djupt" för fulla muggar hörde hon ett litet *plopp* och sen såg hon ett liiiiiiiiiiiiiiitet liiiiiiiiitet liiiiiiiitet vitt piller som kom sjunkandes emot bottnen. *Yammi Yammi Namnam* tänkte Ragnhild och simmade fram och knep pillret och svalde det. Underbart tänkte Ragnar, äntligen tystnade hon för en stund. Men tji fick han, för så fort hon svalt pillret så började hon sjunga igen  "....Nere på botten, här är det toppen, titta och NJUUUUUUUUUUUUUUUUT! Uppe på land finns bara spring...."  För att få tyst på Ragnhild igen så tänkte Ragnar att *tja, då får jag väl ta o sätta på henne då så är hon tyst en stund* Så sagt och gjort, de förökte yngla av sig...eller öva på att yngla av sig iaf

Vad de inte visste då var att det där pillret Ragnhild hade svalt var ett *Aldrig några yngel piller* 

(joda, sånna finns visst det, och gör de inte det så gör det inget, för detta är en saga, och då bestämmer jag att det finns sånna.)

Denna gången gjorde det inget, för nu ville ju Ragnar bara få tyst på henne. Men senare den kvällen började de prata om att det kanske var dax fördom att yngla av sig iaf, alla deras kompisar hade redan ynglat av sig flera gånger och sjön svämmade ju inte över av mörtar direkt...

Men det blev aldrig någon Rom för Ragnhilds del... Desstu mera för Ragnar som söp till det titt som tätt på Sjöns skabbiga pub "Swim in and swallow" i ren desperation för att de inte fick till det.

En sen kväll när Ragnar var på väg hem ifrån "Swin in and Swallow" simmade det förbi en riktig liten snygging, som fick Ragnar att tända till ordentligt så han simmade efter och försökte ragga upp henne.

Låt mig säga så här, det var någon som fick Napp den kvällen, och inte fan var det Ragnar iaf.

Snipp snapp snut, så var all Mört slut.

Det var väl en fin liten saga med ett lyckligt slut Lina?????:-)