Minnet är verkligen bra, men shit vad kort det är! Jag hade tokglömt att jag hade skaffat mig en blogg....Ops!

Var ute i lördags, tänkte göra ett test på mig själv då... Alltid när jag går ut brukar jag dricka ca 4 cider, för mer vågar jag inte dricka för att jag vet att jag blir så bakis dagen efter. Det slår aldrig fel! Jag vaknar alltid mellan 4 och halv fem på natten och mår så illa att jag måste stoppa fingrarna i halsen*Sorry*, så då tänkte jag nu att då kan jag ju lika gärna dricka så mkt jag känner för på kvällen, för jag blir ju ändå så dålig! Ska jag bli bakis så kan jag ju lika gärna ha anledning till att vara det! Så jag drack en del i lördags, hade så sjukt kul!!! Och bäst av allt - Jag vaknade 10.30 och mådde helt underbart bra! Kändes inte att jag hade festat kvällen innan!

Kan det vara så att jag har blivit dålig tidigare för att jag har druckit för lite?;-)   Jag tror det...=)

Vi var bara några tjejkompisar som gick ut, lagom mkt folk på Ågatan, trotts löning! Har inte haft så kul på länge! Kan det bero på att jag verkligen vågade låt mig själv ha roligt för jag visste att Xet var i Malmö så jag inte ksulle träffa på honom? Tror jag har bestämmt mig för att det är bäst att det inte blir han och jag igen...

Lägg dax! Hej då!

Jaha, då har jag träffat honom idag, varit ute o gått...och jisses jag blir ju bara mera förvirrad, varför gör jag så här emot mig själv? Kan någon tala om det för mig?? Nej, nu ska jag inte vara sånn, nu ska jag tänka mera positivt!

Min bror kom förbi och hälsade på igår kväll, med en sprite och en påse chips...satt o pratade en massa skit och hade trevligt. Kul när storebrossan kommer o hälsar på!=) Leo var oxå med, shit vad söt denna vovven är...en boxer valp=) Helt underbar!=)

Fundera på om man skulle ta o käka något idag...klockan är 18:40, så det kanske är dax för frukost?=/  Får skriva mera en annan dag....tjingeling!

Nu ska jag vara glad, uppåt och jäääääää*ligt käck tänkte jag när jag vaknade idag... okej, jobbet funkar det på, som vanligt så orkar man hålla skenet uppe på jobbet. Men nej då, så fort man kommer hem och stänger dörren bakom sig så trillar allt över en igen... Det är då jag kommer på att jag är ensam, heeeeelt ensam. Sitta ensam en lördag och vara 22 år känns inte bra...framför allt är det inget jag är van vid.

Loggar in på MSN, och då är han där, han som är min tyngd och bekymmer just nu.... jag vill, åh gud vad jag vill! Men det är inte lätt, jag vet så väl att det inte funkade. Men kan det funka nu? Två veckor har gått, han kanske har ändrats? Tror jag på det själv egentligen? Jag hoppas sannerligen iaf...

Louise är iaf övertygad om att så inte är fallet. Hon vill inte att jag ska bli sårad, och det vill inte jag heller. men fy vad svårt det är, han är ju ändå den jag hoppas och ville att det skulle funka med...Jag vet att jag inte kan ändå någon annan än mig själv, men om det inte riktigt är mitt fel det som varit våra problem? Ska jag hoppa in igen och försöka och kanske få gå igenom en helvetes jobbigt uppbrott igen, eller ska jag bita ihop och hoppas att saknaden ska gå över? Vad tror du?? HJÄLP MIG!!